Martin Luther King, Jr. var en av nittonhundratalets mest kända förespråkare för sociala förändringar utan våld.

Martin Luther King, som föddes i Atlanta, Georgia, uppmärksammades nationellt första gången för sina osedvanliga oratoriska förmågor och sitt personliga mod 1955 när han och andra medborgarrättsaktivister greps av polisen efter att ha lett en bojkott av ett transportbolag i Montgomery, Alabama, som krävde att färgade överlämnade sina sittplatser till vita och stod eller satt längst bak i bussen. Under det följande decenniet skrev, talade och organiserade King fredliga protester och massdemonstrationer för att dra uppmärksamhet till rasdiskriminering och för att kräva medborgarrättslig lagstiftning för att skydda de färgades rättigheter.

År 1963 i Birmingham, Alabama, ledde Martin Luther King fridfulla massdemonstrationer som den vita polisstyrkan mötte med polishundar och brandslangar, vilket skapade en debatt som gav upphov till rubriker världen över. Efterföljande massdemonstrationer i många samhällen kulminerade i en marsch som samlade över en kvarts miljon protesterande som tågade till Washington DC, där Martin Luther King höll sitt berömda tal, ”Jag har en dröm”, där han föreställde sig en värld där människor inte längre var åtskilda på grund av ras.

Den rörelse King inspirerade var så kraftfull att kongressen 1964 antog medborgarrättslagen (Civil Rights Act), och samma år erhöll Martin Luther King Nobels fredspris. Martin Luther King som efter sin död förärades presidentens frihetsmedalj har blivit en ledfyr för medborgarrättsrörelsen. Hans liv och arbete symboliserar strävan efter jämlikhet och frihet från diskriminering, som utgör kärnan i den amerikanska – och mänskliga – drömmen.